rebecca strand -

min rädsla för att möta sorgen

2010-05-08 @ 19:15:49

Det är min rädsla för att möta sorgen igen som stoppar mig från att åka ner till landstället. På västkusten, det mest underbara stället man kan tänka sig. Men minnena kommer att bli allt för stora och jag vill inte visa att jag är ledsen inför Kenta. Jag vill att han möter den gamla vanliga glada Rebecca. Jag vill åka ner och se allt som finns kvar efter mormor, men jag vet inte om jag orkar.. Orkar jag möta Kenta, klarar vi att träffas utan mormor? jag måste ju, han är som min morfar! Orkar jag se alla mormors saker, mormors säng utan att höra henne snarka där, mormors dass som hon har gjort alldeles själv, orkar jag vakna på morgonen av mig själv utan att höra mormors träskor klappra mot bergshällen?

Jag är rädd, jag är orolig, men jag vill så gärna åka ner till det vackra stället och träffa Kenta, och låssas som att mormor är där. På ett sätt vill jag åka själv, men det jag verkligen vill är att min Jens följer med, för det tror jag skulle göra Kenta på ledsen och glad. Han skulle bli så glad över att få träffa Jens, men samtidigt skulle han bli så ledsen över att inte mormor fick träffa honom. Jag tror att vi skulle prata mycket om henne. Men frågan är hur mycket jag skulle orka. Jag är rädd att jag bara skulle fly. Jag är rädd för att jag ska agera innan jag hinner tänka. Jag vill stanna, jag vill prata om det, men jag orkar inte, jag vågar inte möta rädslan. Jag är rädd, denna sorg har ju aldrig förut drabbat mig. Jag är stark jag är bra på att visa att jag inte är ledsen, att jag faktiskt tänker på min mormor varenda sekund. jag tror inte att det är någon som verkligen ser hur ledsen jag är. Det är det jag är rädd för att visa, jag är rädd att det ska komma ut. Att jag bryter ihop.

Permalink din dröm, min vardag! Kommentarer (3) Trackbacks ()

Kommentarer

Postat av: agnes

hjätrat mitt, någon gång måste vara det första om du förstår hur jag menar. Jag vet att du älskar landstället och jag som har sett det vet verkligen hur vackert och underbart det är. klart att det kommer vara jätte tomt och sorgligt men både du och jag vet att du inte kommer kunna hålla dig därifrån. som sagt någon gång måste bli den första hur jobbigt det än är, det kommer kännas lättare sen jag lovar! kenta kommer bli så himla glad och lättad när ni kommer, tro mig du orkar <3 men stöd av jens också, det går bra gumman! Jag älskar dig :)

2010-05-08 @ 19:47:43
URL: http://agnesli.blogg.se/

Postat av: linnea!

jag klarar det inte längre rebecca. jag har en klump i magen varje dag. jag är så rädd, jag vågar inte åka ner. men jag vet också mycket väl att jag måste. jag har aldrig saknat en människa så mycket. jag vägrar fortfarande tro att det är sant. i mina drömmar är hon där, där är allt som vanligt. och just nu lever jag bara på drömmarna. jag lever för dom underbara timmarna jag får på natten. dom timmarna då allt känns bra. men det är fortfarande alltid lika jobbigt att vakna upp och inse att allt bara var en dröm, en dröm som aldrig, aldrig någosin kommer bli verklig igen.

men tack för allt du har gett oss mormor. jag är tacksam det är jag verkligen. men varför just nu? och varför just du?

jag saknar dig mormor. och det gör så sjukt ont. jag har aldrig känns sån här smärta.

2010-05-08 @ 21:13:53
URL: http://baraaliinnea.blogg.se/

Postat av: fia

<333!

2010-05-09 @ 13:09:41
URL: http://chokladmufffin.blogg.se/